Tro med fötterna

Det är inte alltid man känner sig i form som kristen. Vissa perioder kan vara sämre än andra. Hur handskas men med det?

Jag hörde om en person som uttryckte det så här, eftersom han insåg att gemenskapen i kyrkan är viktig:

Jag är just nu inte i form. Men jag går till kyrkan ändå, för att tro med fötterna. Min kropp är åtminstone där.

Liknande inlägg