Mellan himmel och Mark
I markbladet finns en återkommande kolumn, där representanter från de olika kyrkorna i Mark skriver. Vi publicerar några av de som medlemmar i Elim skrivit här, under kategorin ”Tänkvärt”. Texten är skriven av Lars Öberg och publicerades den 20 november 2023.
Ande och anda
Jag minns fortfarande den härliga lagandan vi hade i mitt basketlag som ung. Vi uppoffrade oss för varandra och hade roligt tillsammans. I fotbollslaget hade vi också kul, men där rådde även en anda av rivalitet. Alla har vi nog upplevt hur det kan råda en viss anda på arbetsplatsen, i skolan eller i kompisgänget. Den sitter liksom i väggarna, men går samtidigt inte att ta på. Och ingen av oss har makt att förändra andan som råder helt på egen hand.
För att lyckas med det behöver man ofta samlas kring någonting gemensamt som man vill ska prägla gruppen. Kanske att man enas om att ställa upp för varandra, att ha högt till tak eller passa oftare. Om tillräckligt många överlåter sig till detta gemensamma centrum kan andan i gruppen börja förändras.
Vi beskriver ibland andan på en plats som dess atmosfär. Men en anda är inte begränsad till att enbart råda på platser. Även tidsperioder kan vara präglade av en anda. Många av oss har nog hört talas om den beryktade tidsandan och känt hur olika vindar har blåst i olika tider.
Alla ord bär vidare på en historia. Det gäller även ordet anda.
På svenska skiljer vi numera mellan ande och anda. Ande brukar placeras i ett religiöst fack, medan anda har fått en sekulär, mer allmängiltig betydelse. Många av oss föreställer sig kanske dessutom att en ande är personlig, medan en anda är opersonlig. Så är inte fallet i alla språk. Engelskans ”spirit” saknar till exempel denna distinktion.
Uppdelningen är i själva verket relativt ny. För några hundra år sen var det nämligen ett och samma ord. Skillnaden var endast grammatisk, där ande användes för subjekt och anda för objekt. I våra äldsta översättningar av Bibeln görs det därför ingen skillnad i betydelse mellan ande och anda. Vilket ord som används beror endast på var det står i meningen.
Orden vi använder formar oundvikligen hur vi ser på världen. Det gäller givetvis också distinktionen som har uppkommit i det svenska språket mellan ande och anda. Så hur opersonlig var egentligen den där lagandan som rådde i mitt basketlag? Eller tidsandan som råder i Sverige för den delen? Tänk om det i själva verket är frågan om en lagande och en tidsande?
Kristna runtom i Mark samlas varje söndag till gudstjänst kring ett gemensamt centrum, Jesus Kristus, och ber att hans Ande ska prägla våra liv. Så vad är det för Ande (eller Anda) som kyrkan längtar efter? Jo, förlåtelsens, fredens och kärlekens Ande. Den Andan tror jag behövs i en värld som lider.
Lars Öberg, pastor i Elimkyrkan
