Mellan himmel och Mark

I markbladet finns en återkommande kolumn, där representanter från de olika kyrkorna i Mark skriver. Vi publicerar några av de som medlemmar i Elim skrivit här, under kategorin ”Tänkvärt”. Texten är skriven av Anders Lannsjö och publicerades den 10 januari 2024.

Ljuspelaren i mörkret

Jag fick skjuts hem från skolan på mammas pakethållare. Det var fredag och hon sa glatt att hon tyckte det skulle bli skönt med helg. Jag var inte alls lika munter. ”Skolan är det värsta som finns!” ska jag ha sagt. Efter det blev det tyst en liten stund innan jag rättade mig själv där bak på pakethållaren: ”Nä, förresten, kyrkan är värre.”

Idag jobbar jag som pastor men ända sen barnsben har det funnits tider då jag har kämpat med kyrkan och jag vet att jag inte är ensam om det. Flera av mina vänner som tror på Gud har valt bort kyrkan av olika anledningar, vissa för att de inte har tid med kyrkan och inte ser varför det skulle vara lönt att gå dit. Nyligen hörde jag en känd journalist förklara att han har svårt med kyrkan och det här med att sjunga tillsammans om att ”ge Gud sitt liv” i gudstjänsten för att sen leva på som vanligt, för honom är inte kyrkan tillräckligt radikal. Samtidigt finns det andra som inte går till kyrkan längre eftersom de tycker att kyrkan är för radikal. Ja, det finns många anledningar till att inte tycka om eller välja bort kyrkan. Samtidigt ser vi igenom historien att många människor ändå har valt att vara en del av kyrkan. Varför det?

I lördags firade vi i Elimkyrkan att vi har funnits som kyrka i Skene i hela 125 år. Det blev en rolig kväll med olika inslag så som det brukar vara i kyrkan. Det var knytkalas, klurig frågesport, andakt och bön men också en kväll fylld med berättelser och tacksamhet ifrån tiden som varit. När jag och min familj kom hem den kvällen var vi både mätta och glada över det vi fått vara med om. Samma kväll såg vi också något för första gången i våra liv – det som det har stått om i nyheterna och som kanske du också har sett – ljusfenomenet halo eller gloria som bildas utav iskristaller i luften. Det vi såg var flera långa ljuspelare som lyste rakt upp i den mörka kvällshimlen ifrån varje liten utelampa. För mig blev dessa ljuspelare en fin bild för just det som är så vackert med kyrkan.

Kyrkan är ingen skinande sol eller lysande stjärna – utan mer som en enkel liten utelampa. Det enda som gör kyrkan så strålande är han som genomströmmar och finns där mitt i allt. Ja, Jesus är det vackra ljusfenomenet som lyser som en ljuspelare i mörkret genom sin kyrka. Jesus är det unika och den stora anledningen till att människor fortsätter att välja att vara en del av kyrkan – han som själv har valt kyrkan trots alla hennes brister.

Anders Lannsjö
Pastor, Elimkyrkan i Skene