I ett berömt tal uppmanar Jesus sina åhörare att se på himlens fåglar: ”De sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de?” Han ber dem även att betrakta ängens liljor: ”De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.”
Vi kan alltså lära oss mer om både Gud och oss själva genom att studera skapelsen. Under medeltiden, långt före den vetenskapliga revolutionen, studerade nyfikna munkar naturen som en sorts ”bok”, eftersom de ville lära känna dess författares tankar.
Och apropå att utforska skapelsen. Bland det första som människan får göra i Bibeln är att namnge alla levande varelser. Gud för fram djuren för att se vad Adam ska kalla dem, ett arbete som på sätt och vis pågår än idag! Vi gör ständigt nya upptäckter och sätter namn på allt från planeter till sjukdomar och samhällsfenomen. Och ofta är det inte förrän vi har satt ord på något som vi kan förstå det.
Att göra nya upptäckter och sätta ord på det okända är alltså något som Gud från första början har uppmanat oss att göra!
Men ord bär på makt. Orden vi använder påverkar hur vi tänker och förhåller oss till saker och ting. Nu för tiden talar vi till exempel inte så ofta om ”skapelse”. Natur och miljö är vanligare språkbruk. Och det tror jag har betydelse.
Om vi börjar med naturen, så kan vi säga: ”Jag tycker om att vara ute i naturen.” Då gör vi (måhända omedvetet) en uppdelning mellan oss själva och resten av skapelsen. Vi föreställer oss att naturen existerar utanför oss själva.
Även ordet miljö, som ursprungligen betyder omgivning, innebär en liknande uppdelning. Men i detta fall placerar vi oss själva i centrum och föreställer oss att resten av skapelsen finns i vår omgivning. I vår miljö.
Det är såklart inget fel att göra den här typen av uppdelningar eller använda ord som natur och miljö. Men om vi inte inser att vi själva är en del av skapelsen, så tror jag att risken ökar att vi reducerar den till en resurs att utnyttja. Vår tids objektifiering av naturen har mycket riktigt lett till en utbredd överexploatering.
Men Bibeln talar konsekvent om skapelse. Vi är alla del av en och samma skapelse. Och som Guds representanter är vi satta att förvalta denna jord likt en trädgårdsmästare sköter om sin trädgård. Men allting börjar med insikten att det finns en Skapare som älskar och vill upprätta sin skapelse. Och kom ihåg att detta inkluderar även dig!
Lars Öberg, pastor i Elimkyrkan
Publicerad i Markbladet den 23 september 2026.
Mellan himmel och Mark är en återkommande kolumn i lokaltidningen Markbladet, där representanter från de olika kyrkorna i Mark skriver. Vi publicerar med jämna mellanrum de texter som pastorer eller medlemmar i Elimkyrkan har skrivit här på vår hemsida.
