Den evangelikala traditionen
Som uppvuxen inom frikyrkan kan jag känna att jag har med mig två av den evangelikala traditionens hörnpelare ”sen barnsben”. Bibeln och evangelisation.
Frikyrkan är bland annat sprungen ur en längtan att själv få läsa och tolka Bibeln och dela dess budskap med människor runt omkring. Man ville kunna samlas och läsa Skriften, ha den som rättesnöre för hur man lever sitt liv. Det var något man gärna delade med andra. Detta var i Sverige på 1800-talet, med rötter i bl.a. Luther och protestantismen från 1500-talet.
Men vad innebär egentligen ordet evangelikal? Begreppet har blivit ännu mer svårtolkat de senaste åren på grund av hur ordet ”evangelical” använts i USA. Där har det kommit att allt mer förknippas med den grupp kristna som alltmer högljutt stöder Trump och det han står för. Många skulle säga att för denna grupp har politiska ställningstaganden blivit viktigare än Bibelns budskap i vissa frågor. Men det är som sagt omstritt. Till och med så mycket att vissa kristna grupper inte längre vill kännas vid begreppet ”evangelical”.
En ”klassisk” representant för de evangelikala var Billy Graham. Han betonade nämligen ett par av de frågor som kännetecknar de evangelikala i klassisk bemärkelse: Bibeln och evangelisation. Ordet evangelikal har rötter i ordet evangelium, glada nyheter. Helt enkelt budskapet om Jesus Kristus som det speglas i Bibeln. Och att sprida detta budskap är att evangelisera, som kan ske på många olika sätt.
EFKs självförståelse
EFK, Evangeliska Frikyrkan, samfundet vi i Elimkyrkan tillhör, har nyligen fastställt sin ”självförståelse”. Det är ett dokument där man lyfter fram grunderna rörelsen vilar på. Ett försök att göra tydligt vilken teologi som styr hur man väljer att agera och vill verka från.
I denna självförståelse finns fyra nyckelbegrepp: evangelikal, missionell, baptistisk och karismatisk. Här ser vi direkt att två av de sex andliga traditionerna vi speglar i denna serie finns med. Den karismatiska har vi kikat på tidigare och evangelikal är den vi tittar mer på nu. Jag väljer att citera lite ur EFKs självförståelse för att spegla den tradition vi i Elimkyrkan står i.
Ordet evangelisk i Evangeliska Frikyrkans namn uttrycker en vilja till förankring i de goda nyheter som i Nya testamentet kallas evangelium, nyheterna om Guds frälsning genom Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse…
Med begreppet evangelikal uttrycker vi vår samhörighet med de historiska och internationella väckelserörelser vars teologiska profil fått ett nutida uttryck bland annat i Lausannedeklarationen
Lausannedeklarationen är ett viktigt nutida dokument. 1974 samlades nämligen ”evangelikala” från hela världen i Lausanne, Några av nyckelpersonerna i det sammanhanget var Billy Graham och John Stott. Man möttes för att ställa samman ett dokument som kunde hjälpa till att formulera gemensamma teologiska betoningar. Några av dem är följande:
- Gud har skapat världen och kallat ett folk att vara hans vittnen
- Bibeln är Guds ord
- Jesus Kristus är den ende frälsaren
- De kristna har ett socialt ansvar
- Evangelisation är viktig och bör ske i enhet mellan kristna från olika sammanhang, för att betona kyrkans enhet
I denna tradition har predikan och förkunnelse en mycket central roll. Det märker man direkt när man besöker gudstjänster i frikyrkan. Här är stort fokus på undervisning. Och undervisningen grundar sig på Guds ord, på Bibeln.
För de flesta av oss i denna tradition är det självklart att det är Bibeln som är rättesnöre. Backar vi till tiden när frikyrkan föddes i Sverige, fick medlemmarna i rörelsen epitetet ”läsare”, eftersom man läste Bibeln och andra skrifter väldigt mycket. Det var utgångspunkten för livet.
Då fanns det inte så mycket annat som konkurrerade om tid och uppmärksamhet. Det gällde mest att få mat för dagen och att överleva. Idag lever vi i ett totalt annorlunda samhälle. Här möter vi en utmaning för dagens evangelikala. På vilket sätt är vi läsare idag? Hur kan Bibeln stå i fokus för vårt liv, när den möter konkurrens med så mycket annat? Är det på Bibeln vi grundar våra liv eller är det på något annat? Frågorna kan behöva ställas. Och de är inte helt enkla att svara på.
När vi har tillgång till så mycket information och kunskap. När vi översköljs av budskap som vill säljas till oss. Vad är det då som formar våra liv på djupet? Vad är det som avgör våra viktigaste val i livet?
Jag tror att detta är viktigt frågeställningar, som vi i vår tid behöver arbeta med. Hur hittar vi naturliga sätt att både sprida kunskap om Bibelns faktiska budskap och att låta det bli en naturlig vägledare i våra livsval? Åtminstone för egen del tycker jag att det blivit allt mer konkurrens på senare år.
Hela evangeliet till hela världen
I EFKs självförståelse betonas vikten av att evangelisation inte enbart är det man ibland lite snävt kallar ”frälsning”, dvs. att en människa räddas till ett evigt liv, (som ofta begränsas till “liv efter döden”). Man formulerar sig så här om uppgiften att förkunna evangeliet:
Utifrån sin teologiska profil och sin självförståelse vill EFK, tillsammans med andra, förverkliga visionen att ”växande församlingar förmedlar hela evangeliet till hela människan över hela världen”.
Här betonas att uppgiften att förmedla de glada nyheterna om Jesus Kristus är något som sker:
- tillsammans med andra
- till hela människan
- i hela världen
- handlar om hela evangeliet
Dessutom har man ambitionen att det ska ske i växande församlingar. Man vill vara en dynamisk rörelse i samverkan med andra. Det är hela Kristi kropp som är kallad att förkunna.
Det handlar om hela evangeliet till hela människan. Det handlar om att ge hjälp på alla sätt och vis. Inte bara se till det ”andliga” utan till människans alla behov. En naturlig del av evangelisationen är att hjälpa fattiga, med både andlig och fysisk mat, utbildning och sjukvård. Så har den kristna missionen alltid sett ut när den är som bäst.
Vi avslutar med att konstatera att vi i Elimkyrkan står djupt rotade i denna tradition. I samarbete med vårt samfund, Evangeliska Frikyrkan, bidrar vi med praktisk och fysisk hjälp till behövande runt om i världen. Samtidigt är vi med i en rörelse som förkunnar Jesus Kristus som frälsare och herre över allt.
Sett i ett kyrkohistoriskt perspektiv står vår församling i en tämligen kort tradition. Vi kan med glädje bejaka denna – och samtidigt vara öppna för andra traditioner som vi talar om i denna serie.
Richard Foster tar i sitt kapitel upp tre personer som representanter för de olika traditionerna. I denna nämner han:
Historisk förebild: Augustinus
Biblisk förebild: Petrus
Nutida förebild: Billy Graham
Thomas B Lindbjer