Kristus och den goda katastrofen

En betraktelse om J.R.R. Tolkiens syn på Guds mirakulösa nåd, publicerad i Markbladet.


J.R.R. Tolkien, författare till Ringarnas herre, hålls av många som en av den fantasifulla berättarkonstens främste försvarare. Vännen C.S. Lewis hävdade att Om sagor kan ha varit ”det viktigaste bidraget i ämnet som någon har gjort hittills”. I sin essäsamling betonar Tolkien betydelsen av sagornas lyckliga slut. I synnerhet det där kritiska ögonblicket som vi känner igen från många sagor, då den annalkande katastrofen plötsligt vänds till oförutsedd glädje. Som när prinsessan är tvungen att kyssa den slemmiga paddan och den förvandlas till en prins. Just som krisen är som värst (för vem skulle vilja kyssa en padda?) vänder alltsammans på ett ögonblick!

Denna plötsliga vändning kallar Tolkien för sagans ”eukatastrof”. Somliga avfärdar dessa lyckliga slut som verklighetsflykt, men Tolkien trodde att de utgör ett slags eko, ett fjärran skimmer, av verklighetens allra djupaste sanning. En sanning han beskriver som ”plötslig och mirakulös nåd”.

Så vad betyder detta märkliga ord som Tolkien hittade på? Det brukar översättas som ”den goda katastrofen”, eller möjligen ”den goda vändpunkten”, vilket kan låta lite motsägelsefullt. För hur i hela friden kan en katastrof vara god?

Men för Tolkien är katastrofen nödvändig. Han hävdar att ”kännetecknet på en bra saga av den högre och mer fullständiga sorten [är] att hur vilda händelser som än utspelas och hur fantastiska och förfärliga äventyren än ter sig, så kan sagan när vändningen kommer ge åhöraren, barn eller vuxen, en hisnande känsla, en hjärtklappning nära (eller med) tårar”. Tårarna är rentav avgörande för det lyckliga slutets uppfyllelse. Att vi som lyssnar till sagan inser att sorg, nederlag och misslyckanden verkligen kan inträffa är för honom den omistliga förutsättningen för att vi ska kunna glädja oss åt räddningen. Utan karaktärernas vedermödor skulle det ju aldrig finnas någon slutgiltig räddning att glädja sig åt!

Personligen tror jag att det ligger mycket i Tolkiens synsätt. Och då syftar jag inte enbart på sagornas värld. Även våra egna liv innehåller eukatastrofer. Jag gissar att fler än jag har varit med om en vändpunkt i livet som lett till en oväntad och oförtjänt nåd.

Eukatastrofen, detta mystiska eko som Tolkien anar i våra sagor, representerar de goda nyheterna då allt hopp tycks vara ute. Glimten av den djupaste Glädjen. Eller det vi på bibliskt språk kallar för Evangelium: den plötsliga och mirakulösa nåden då död vänds till liv.

Lars Öberg, pastor i Elimkyrkan


Publicerad i Markbladet den 14 oktober 2026.


Mellan himmel och Mark är en återkommande kolumn i lokaltidningen Markbladet, där representanter från de olika kyrkorna i Mark skriver. Vi publicerar med jämna mellanrum de texter som pastorer eller medlemmar i Elimkyrkan har skrivit här på vår hemsida.