Lästips: Landsförvisade
Inne i ett förråd i Elimkyrkan hänger ett mycket gammalt porträtt. Mannen på bilden är FO Nilsson, den som grundade första baptistförsamlingen i Sverige.
På baksidan av bilden finns följande antecknat:
Faktum är att baptismens historia i Sverige på olika sätt hör ganska nära samman med vår historia i Elimkyrkan Skene. Våra rötter går tillbaka till de allra första baptisterna i Sverige, i mitten av 1800-talet.
Boken “Landsförvisade” av Rebecka Fredriksson är en roman som ger oss en skön blandning av fakta och fantasi kring vad som händer i samband med det första baptistiska dopet i Vallersvik den 21 september 1848, då också den första baptistförsamlingen i Sverige bildas.
Huvudperson i boken är Sofia, FO Nilssons hustru. Genom henne får vi en glimt av vad det kunde innebära att växa upp i ett ganska fattigt Göteborg. Vi möter fattiga i stan, men även överklass där man fick tjäna som jungfru. Livet i hamnen är intensivt. Kyrkan präglar samhället helt under denna tid, och prästerna är personer med stor makt över folk. Sofia växer upp och vi får genom beskrivningen av hennes liv en god bild av hur det kunde sett ut i Göteborg på den tiden. Efter hand kommer hon i hand kontakt med personer som samlas i hemmen, utan präster och utanför kyrkan, vilket inte var tillåtet enligt konventikelplakatet.
Sofia börjar besöka hemliga möten på kvällar. Där läser man Bibeln och förkunnar, utan präster. Så småningom blir hon bekant med FO Nilsson, sjöman som är utsänd från USA av Seman’s Friends Mission för att förkunna i Sverige. Göteborg dominerades ju av sjöfart på den tiden.
Hemliga samlingar fortsätter och vi får skildringar av hur förföljelse som pågick kunde gå till. Det kunde bli mycket våldsamt, och man blev emellanåt tvungen att fly hals över huvud från samlingarna, med en mobb efter sig. Glåpord tillhörde vardagen.
FO Nilsson har bröder i Vallersviktrakten och det är där det första dopet kommer att ske. Det vandrar ut till viken en kall natt den 21 september 1848 och döps av pastor AP Förster från Köpenhamn. Senare samma kväll bildas den första baptistförsamlingen i Borekulla. Sex personer. Fem män och en kvinna. Alla med lika rösträtt. Långt innan den allmänna rösträtten 1921.
Boken skildrar svårigheter man kunde råka ut för om man motsatte sig kyrkan och dess lära. Här får vi möta hur man kunde bli inkallad till förhör, det förekom tvångsdop och kyrktagning. Vi möter även kolportörer, som säljer små skrifter, och passar på att tala om vad dessa innehåller. Ett slags fördold mötesverksamhet.
FO Nilsson blev fängslad flera gånger. Bland annat under en samling i Huledal i Berghem. Han beskriver det så här i sin dagbok:
”Några av oss var samlade i broder A. Anderssons hus i Älfsborgs län i akt och mening att fira Herrens nattvard, medans vi höll på med att fira nattvarden blev vi plötsligt omringade av en stor hop pöbel, beväpnade med störar, bössor, pistoler och svärd, de bröt sig in i huset och slog och sparkade mig hänsynslöst. Slutligen kastade de mig i en kärra, satte sig på mig och körde iväg mig under fasansfulla svordomar och hotelser, tills de komma till en gästgifaregård, där de stannade i två timmar och söp, de tvingade mig hela tiden att sitta kvar i kärran i den hårda kylan.
Från närliggande byar hade samlats en stor massa pöblar som utspydde sina svordomar, hotelser och sarkasmer emot mig, under det de blåmultade mig med snöbollar. Slutligen fördes jag till häktet i Skene. Här låstes jag in i en cell som saknade både värme och säng. Hungrig och frusen fick jag smaka på vad det innebär att lida för Kristi skull.”
Ur FO Nilssons dagbok från 1 jan 1850
Häktet i Skene ligger ju bara “ett stenkast” från Elimkyrkan. Där satt den förste grundaren av en baptistisk församling fängslad.
Boken avrundas med hur baptisterna på grund av svårigheter till slut valde att emigrera, som så många andra på den tiden. Det är planerat en uppföljare som skildrar hur livet blev för Sofia och FO Nilsson när de kom till USA.
I slutet av boken finns väldokumenterat var författaren hämtat sina källor. Väldigt mycket av det som beskrivs i boken är historiska händelser. Samtidigt är Sofia en person det inte finns mycket dokumenterat om. Alldeles ypperligt när man vill göra en roman av händelserna.
Intressant läsning som jag rekommenderar. Den gör det lätt att leva sig in i hur det kunde vara att gå emot strömmen under denna tid.
Boken är utgiven på Sjöbergs förlag och de har även gjort en intervju med Rebecka, som ger mycket mer info kring bokens tillkomst och hur det är att skriva en bok som denna.
Thomas B Lindbjer