Mellan Himmel och Mark
I markbladet finns en återkommande kolumn, där representanter från de olika kyrkorna i Mark skriver. Vi publicerar med jämna mellanrum de texter som medlemmar i Elim har skrivit här på vår hemsida under fliken ”Tänkvärt”. Dagens text är skriven av Lars Öberg och publicerades den 28 maj 2025.
Vem är en hjälte?
Vem är värd att kallas hjälte? Och vad kännetecknar egentligen en hjälteinsats? Om man söker svar på nätet möts man av artikel efter artikel om brandmän och vardagshjältar, som har riskerat sina liv för att rädda såväl husdjur som människor från lågorna. I TV-programmet ”Vägens hjältar” får vi följa hur bärgare trotsar trafikens faror för att hjälpa nödställda bilister. Och under pandemin upphöjdes landets undersköterskor till hjältestatus, då de tog hand om våra gamla och sjuka trots risk för att själva bli smittade. Gemensamt för dessa bragder är hjältarnas självuppoffrande attityd.
Men självuppoffring har inte alltid varit ett kännetecken för hjältar. I mänsklighetens allra äldsta berättelser, i myter och krönikor från antiken, är en hjälte något helt annat. Där möter vi till exempel Herakles, som dräpte odjur på löpande band, eller fältherrar som Alexander den store, som krossade fiender likt ingen annan. Ju farligare odjur och ju fler fiender de besegrade, desto större hjälte ansågs de vara.
I ett av Bibelns äldre avsnitt finner vi en kort referens till den här typen av ”urtidens hjältar”, vars rykte var stort (1 Mos 6:4). Men till skillnad från andra skrifter från antiken upphöjs de inte av Bibelns författare. Snarare tvärtom. I Bibeln växer ett helt annat hjälteideal fram, som kulminerar i berättelsen om Jesus från Nasaret. I stället för att offra andras liv för att upphöja sig själv, likt antikens hjältar, offrar Jesus sitt eget liv till räddning för andra. Till räddning för dig och mig.
Detta Kristusmönster, självuppoffringens hjältemönster, har fått enorm spridning i världen vi lever i. Och det har påverkat våra föreställningar till den grad att vi idag kallar brandmän, bilbärgare och undersköterskor för hjältar.
Samtidigt lever antikens hjälteideal kvar, och kanske allra tydligast i populärkulturen. Om du är uppmärksam nästa gång du ser en superhjältefilm, så kan du nog identifiera spåren från båda hjälteidealen. Superhjälten besegrar nämligen ofta sina fiender genom superkrafter, list och makt. Men lika ofta riskerar hjälten sin egen säkerhet för andras skull. Ibland offrar han rentav sitt eget liv. Sådana berättelser utgör i själva verket ett fjärran eko från den största av alla hjältebragder, den då Jesus Kristus gav sitt liv på korset och besegrade döden. Och han gjorde det genom den mäktigaste av alla makter – kärleken.
Lars Öberg, pastor i Elimkyrkan i Skene
